Johannes Schefferus skrev i 1673 (utgiver: Ernst Manker, 1956, Uppsala) dette om samenes jakt og bruk av pil og bue:
"Mindre djur fånga de merendels med båge och pil, större med spjut og bössa." (257)
"Ekorrarna skjuta de i allmänhet med pilar, som icke äro försedda med spets utan kolv för att icke förstöra skinnen, för vilkas skull de främst jagas. Mården jagas på samma sätt. Olaus Magnus, 7 : 1, säger: "Man tillverkar träpilar med trubbig ända för att döda mård, sobel och ekorre (pyrolus)." Pyrolus är samma slags ekorre, som eljest kallas sciurus, såom jag skal visa längre fram. Mården skjutas ibland med pilar, som äro försedda med järnspets, liksom även andra vilddjur, såsom rävar, bävrar och dylika. Men om djuret har ett dyrbart skinn, se lapparna noga till att de rikta skottet så att skinnet icke skadas. De äro också förunderlight skickliga i skjutkonsten, vilket redan Herberstein noterar: "Alla äro synnerligen erfarna bågskyttar, så att, om de under jakten träffa på ett fint djur, de kunna döda det genom att skjuta pilen i dess nos och sålunda få det med helt och oskadat skinn." [Även Cardanus, bok 1, skriver efter Herberstein detsamma: "Detta folk är så skickligt att skjuta med pilar, att de träffa villebrådet mellan näsborrarna för att skinnet ei skall skadas."] 257-258
"Olaus Magnus, 18 : 13, omtalar också skäror och pilar i striden mot vargarna: "De lägga ut skäror av järn med ett därvid fastbundet as i snön, så att vargarna när de komma för att sluka sitt rov, få fötterna avskurna och så lida sin straff. Eller ock bliva de på stället nedskjutna med pilar." Ungefär på samma sätt fangas lon och järven. Om järven skriver sagde Olaus, 18 : 9: "Medan han är upptagen med att tömma magen mellan två träd, skjuter jägaren ihjäl honom med sin breda pil." 259
"Intet villebråd jagas med så stor iver som vildrenen och bjørnen; den förre med våpen og redskap av alla slag. Samuel Rheen skriver: "Reenarna warda fångne med snaror, såsom med spiut, piilar och byssor dräpne och skutne." Detta sker emellertid dels om hösten, dels på våren. Under brunsttiden på hösten lockas de av utställda tama renkor, och när vildrenen kommer, bliver han fälld av den bakom vajan gömde jägaren. Johannes Tornæus skriver: "De tagas med hjälp av tama vajor, som locka till sig vildtjuren så nära, att jägaren, vilken ligger dold bakom, kan nå den med en kula." På liknande sätt skriver Samuel Rheen: "Matthæi tiid om hösten, när reenarna löpa i sin brånna, tå gå Lapparna i skogen, ther the weeta wildreenarna wistas, och ther binda the sina waiior. När tå wildreenen will komma till waiian, warder, han med byssa eller boga skutin."
